Vet inte vad som flög i mig idag riktigt, men iaf..

Jag och Agnes satt på ett café idag och fikade. Och på nåt sätt kom vi in på en låt som jag och Joel skrev i gymnasiet. Sen vet jag inte vad som hände men jag blev liksom nertyngd av det..
 
Fan Joel, man saknar dig verkligen här uppe!

Har inte tänk så mycket på det men det var nåt som liksom slog mig idag. Du är min bästa vän och tror aldrig det kommer ändras. Inte fårn mitt håll i alla fall.

Och nu kommer en massa tuffa killar läsa det här och tro att jag är bög. Inte alls faktiskt, men det här är svårt att förklara (och fatta antar jag) hur pass nära vi stog (står?). Men jag står kvar vid vad jag sa när vi var nere i Skåne och hade vår fyllevandring Joel :P

Kalla detta inlägg bögigt, tjejigt, fjolligt eller vad ni nu vill, men jag har i alla fall lättat vad jag haft på hjärtat idag.

Cheers!